En klänning för bordet

Utveckling av en jacquardkollektion för bordslinne

Bordslinne - ritualer och historia

Att samlas kring en måltid har sedan urminnes tider haft en gemenskapsbyggande, elementär kraft. Det är en av de grundläggande existentiella formerna för att leva tillsammans. Det ger orientering, samlar och förbinder. Utöver själva behovet av att äta har måltiden sociala, rituella och till och med religiösa rötter.jfr 1 Detta gäller såväl inom familjen och vänkretsen som i arbetslivet, i samhället och i statsvärlden.jfr 2

Det omsorgsfullt dukade bordet är en del av den gemensamma måltiden. Som en inbjudande gest är det dukade bordet en symbol för gästfrihet och gemenskap som centrala dygder i den mänskliga kulturen.

En ursprunglig form av bordet är altaret. Inom kristendomen kallas det Mensa domini, Herrens bord, med hänvisning till Jesu sista måltid med sina lärjungar. Altarets fasta attribut är en altarduk av vävt vitt linne. Tillsammans med dukarna till värdbehållaren symboliserar den Kristi liksvepning.jfr 3

"Den vita altarduken är den duk som hör till den heliga måltiden. Det faktum att den ligger permanent på altaret är en påminnelse om dess grundläggande betydelse (...) för församlingens tillbedjan. Handvävt rent linne används till altarduken. Den (...) bör snarare sluta med refektoriets främre kant eller till och med strax före den, så att den vilar som en löpare på altarskivan."4

"Det äldsta täcket av vitt linne hade sin orsak i tolkningen av detsamma till det fina linne i vilket Jesu kropp sveptes in efter nedtagningen från korset. Altarduken har därför alltid varit en så väsentlig del av ett altares attribut att avlägsnandet av den ansågs vara en vanhelgande av helgedomen (...). Endast under martyrveckan, skärtorsdagen, kolfredagen och påsksabbaten, (...) en symbolisk påminnelse om Kristus (...) övergiven av sina lärjungar och avklädd sina kläder."5

De finaste vävda linnedukarna hör till de tidigaste vittnesmålen om textilkonst, tusentals år före Kristi födelse. De är ett kulturellt arv som har präglat vårt kollektiva minne.jfr 6

Dyrbart bordslinne är en integrerad del av brudens och brudgummens trousseau. Som vitt linne tillverkades det för hand i tillräckliga mängder fram till hög ålder. Sturgeon-skräddare gick från gård till gård och tog över delar av sömnadsarbetet. De förvarades prydligt i praktfullt målade eller dekorerade kistor och skåp som värdefulla ägodelar. Under många århundraden betraktades utklädnaden som ett tecken på välstånd och steget in i ett självständigt liv.

Betydelsen av bordsduken symboliseras av uttrycket "klippa bordsduken". Denna gest tillkännager en vänskap, upplöser en gemenskap eller de närmaste familjebanden: "Under medeltiden var gifta par som ville göra sin separation juridiskt giltig tvungna att klippa en bordsduk. Var och en av dem behöll sin bit. Ett av de strängaste straffen under medeltiden var att skära av bordsduken för adelsmän. Om bordsduken klipptes av uteslöts de ur gemenskapen.7

Från den württembergska dynastin av greve Eberhard, Uhland rapporterar efter sonens nederlag i slaget vid Reutlingen 1388:

"Han möter den gamle fadern ensam vid middagsmåltiden, ett kyligt välkomnande! Inte ett ord hörs i salen. Ulrich sitter mitt emot sin far vid bordet, hans ögon är nedslagna, vin och fisk bringas till honom; då tar den gamle mannen en kniv och talar inte ett ord, och skär duken itu mellan dem."8

———————————————–
jfr 1. Riedel, Joschka: Einflüsse des antiken Symposions auf die christliche und jüdische Mahlpraxis. Geog-August-Universität Göttingen 2013. s.1 ff.
jfr 2. Trattner, Irma: Repräsentation mittelalterlicher Fest- und Tischkultur im Bild. Universität Salzburg/Kunstsuniversitä Linz. o.J. (ca. 2011), s. 1-13.
jfr 3. Tüpker, Ulrike: Kunst aus der Stille. En hyllning till Henriettenstiuftungs bildvävning. Hannover 2005. s. 39.
4th Association of Protestant Mesters in Bavaria: De vita filtarna och dukarna på altaret. www.kirchen-bayern.de
5 Heideloff, Carl Alexander von: Det kristna altaret, ärchälogiskt och konstnärligt framställt. 1838 o.S., från: Bayerska statsbiblioteket.
jfr 6. Mecheels, Stefan et al: Textilens kultur- och industrihistoria. S. 27ff. Bönnigheit. På frågan "Är lin den äldsta textilfibern?"
7 Goody, Jack: Om familjens historia. München 2002.
8 Uhland, Ludwig: Slaget vid Reutlingen.

Klara linjer i neutrala toner - kollektionsutvecklingskoncept

Grenar på ett blad

Grundtemat i jacquardkollektionen är design med linjära, veckade eller organiska strukturer och fina skuggningar. Färgerna går i neutrala toner mellan grått, gråblått, beige och natur. Associationer som blad- och växtstrukturer, förgreningar, veck, sten- och kristallstrukturer, skuggor och silhuetter i natur och teknik härrör från brainstormingen på temat kaos och ordning. Collagen, teckningarna och skisserna växer fram. Digital jacquardteknik gör det möjligt att omvandla handritade filigranmönster till tyg som en liten serie enligt fria mönster. Istället för dekorativa vävvariationer väljer man att skugga satinväv och reducera till neutrala toner. Den slutliga konfektionen görs för hand som en kontrast till maskinell produktion utan maskinsömmar. Materialet är begränsat till linne i inslaget och lyocell i varpgarnet som regenererade fibrer från lokala skogar.

Arbetsprocess och tekniska specifikationer

Utgångspunkten är handritade skisser i blyerts, färgpenna, tusch och collage.

arbetssteg1Mönstren digitaliseras och redigeras i Photoshop, reduceras till önskat antal gråskalor, förfinas i linje, snyggas till och bearbetas i detalj. För bindningarna reproduceras mönstren på längden eller överallt. I bindningsprogrammet AraWeave täcks gråskalorna med bindningar. Skuggande satinvävar väljs för ett enhetligt, återhållsamt vävutseende.

Vävmaterialet är fint linne i Nm 30 till 40 och fina grå till naturliga nyanser. Vävtätheten är satt till 27 trådar per centimeter för ett tyg som ligger bra på bordet med en ädel lyster. Varptätheten är 48 trådar per centimeter med en varpbredd på 1,65 meter.

Bordslöparna vävs korsvis. Så efter en längd på 60 centimeter kan varje löpare designas om. Det gör det möjligt att skapa unika exemplar och små serier, försök och experiment. Den trelagiga väven gör det nödvändigt att upprepa efter var 55:e centimeter. Ibland väljs också upprepningar på 27,5 centimeter.

Utkasten skulle uppfylla designkriterier: hur mycket tydlighet ska det finnas, hur mycket reduktion, hur mycket detaljer är möjligt, hur mycket subtilitet, skuggning, kondensation, hur fin eller bred en stroke. Raka linjer eller ett skissartat intryck. Hur beter sig mönstret när det vävs, hur beter det sig när det tvättas, hur ser det ut och känns. Resultatet är en serie vävda mönster som framstår som lätta och graciösa, eleganta och individuella.